Året var 2003 och jag hade redan gått ett år på universitetet så jag kände mig ganska trygg i miljön, men trots det var jag aningen nervös då jag var på väg mot den där fontänen, samlingsplatsen där jag skulle träffa min nya klass för första gången. Som vanligt var jag i sista minuten och de flesta av mina nya klasskamrater hade redan anlänt. Vad jag inte visste då var att mitt livs kärlek satt mitt ibland dem.

Efter att i ett par dagar sysslat med diverse aktiviteter för att lära känna varande och stärka sammanhållningen i klassen var det dags för den första ordentliga festen och det var en fest av sällan skådat slag. På det provisoriska dansgolvet i den lånade lokalen fick vi för första gången syn på varandra på riktigt. Fortfarande visste jag då inte att hon skulle vara min livs kärlek.

Åren gick och med tiden insåg jag mer och mer att jag hade förälskat mig i henne. Men blyg som jag var vågade jag aldrig ta steget och berätta mina känslor för henne, istället höll jag mig lite i bakgrunden och väntade på att hon skulle få upp ögonen för mig. Med tankte på hur mycket jag svansade efter henne började mina kompisar inse att jag var hopplöst förälskad i henne och med tanke på att det ännu inte ”hänt nåt” tyckte man att jag skulle ge upp hela projektet. Men jag var fast besluten att inte ge upp ännu.

Våren 2005 skulle det hållas en stor tävling och jag hade givetvis sett till att hamna i samma grupp som henne. Då gruppen hade samlats för att förbereda tävlingsrekvisitan satt jag och hon i vardagsrummet och fingervirkade mussvansar medan vi pratade om hur kul det vore att att fara iväg ett år som utbytesstudenter. Under det samtalet bestämde vi oss, helt appropå, att vi skulle ta oss iväg till Japan tillsammans som utbytesstudenter. Vilken dröm, att fara till Japan med kvinnan som var min hemliga förälskelse. Under det närmaste halvåret tedde det sig helt naturligt att vi umgicks en hel del i och med alla förberedelser som krävdes för året utomlands. Det var min chans att lära känna henne lite bättre. Vintern 2005/2006 fick vi veta att vi båda hade blivit nominerade av univeristetet att fara till Japan som utbytesstudenter. Allt var kirrat! Nu var det bara några teknikaliteter kvar innan det vi formellt skulle bli antagen på Tohoku University i Sendai i Japan. Vilken glädje! Glädjen varade dock bara till sommaren, ett par månader innan vi skulle fara, då vi fick veta att universitetet i Japan inte kunde ta emot oss. Men nu kände jag åtminstone henne lite bättre.

Våren 2006 förklarade hon att hon var intresserad av att flytta till samma område som jag bodde i. Och jag i min tur förklarade för henne att det var det bästa stället man kan tänkas bo på. Och tänka sig, några månader senare hade hon flyttat hit, bara ett par hundra meter från där jag bodde. Efter ett antal sena kvällar med många avsnitt av diverse serier och spännande filmer inbillade jag mig att hon gillade att hålla sig i närheten av mig och jag försökte hålla mig så nära henne som möjligt. Ett par gemensamt bekanta beslutade sig en dag för att bjuda mig och henne på parmiddag en sommarkväll. Den kvällen höll jag om henne för första gången. Det var underbart, någonting började att hända. Mest tydligt blev det då vi såg film hemma hos mig tillsammans med några kompisar, klockan var mycket och kompisarna var på väg att dra sig iväg hemmåt. Inom mig ville jag verkligen inte att hon skulle fara, hon hade hela kvällen suttit bredivd mig i soffan så att våra armar rörde i varandra. Jag kunde inte tänka på så mycket annat. Tydligen vill inte hon heller att kvällen skulle vara slut så hon hittade på en ursäkt att stanna kvar ett tag. Jag satte igång en lång film med hopp om att hon kanske skulle bli lite trött och lägga sig ner, kanske sig i min famn, och det var precis vad som hände. Där låg hon i famnen på mig, till slut, efter all denna längtan. Filmen tog slut och så somnade vi i soffan, jag njöt inombords.

Nästa dag blev vi väckta av ett par kompisar som tänkte åka till stranden vid havet och undrade om jag ville följa med. Jag föreslog för henne att också följa med och så blev det. Det var där som vi för första gången höll i varandras händer, efter att vi hade badat i de stora vågorna, då vi satt på klipphällan och tittade ut över havet. Det var underbart. Hela vistelsen på stranden den dagen var helt magisk.

För att göra en ännu längre historia kort flyttade vi ihop 3 månader senare, nästan 3 år efter att vi sågs för första gången, för att sedan förlova oss på alla hjärtans dag 2009, 2 år och 7 månader och 1 dag efter vi blev tillsammans. Hon är mitt livs kärlek och jag älskar henne ännu mer för var dag som går.

Foto: Sandra Stenberg - Weddingbells