Året var 2003 och jag hade redan gått ett år på universitetet så jag kände mig ganska trygg i miljön, men trots det var jag aningen nervös då jag var på väg mot den där fontänen, samlingsplatsen där jag skulle träffa min nya klass för första gången. Som vanligt var jag i sista minuten och de flesta av mina nya klasskamrater hade redan anlänt. Vad jag inte visste då var att mitt livs kärlek satt mitt ibland dem.

 

Efter att i ett par dagar sysslat med diverse aktiviteter för att lära känna varande och stärka sammanhållningen i klassen var det dags för den första ordentliga festen och det var en fest av sällan skådat slag. På det provisoriska dansgolvet i den lånade lokalen fick vi för första gången syn på varandra på riktigt. Fortfarande visste jag då inte att hon skulle vara min livs kärlek.

 

Åren gick och med tiden insåg jag mer och mer att jag hade förälskat mig i henne. Men blyg som jag var vågade jag aldrig ta steget och berätta mina känslor för henne, istället höll jag mig lite i bakgrunden och väntade på att hon skulle få upp ögonen för mig. Med tankte på hur mycket jag svansade efter henne började mina kompisar inse att jag var hopplöst förälskad i henne och med tanke på att det ännu inte ”hänt nåt” tyckte man att jag skulle ge upp hela projektet. Men jag var fast besluten att inte ge upp ännu.

 

Våren 2005 skulle det hållas en stor tävling och jag hade givetvis sett till att hamna i samma grupp som henne. Då gruppen hade samlats för att förbereda tävlingsrekvisitan satt jag och hon i vardagsrummet och fingervirkade mussvansar medan vi pratade om hur kul det vore att att fara iväg ett år som utbytesstudenter. Under det samtalet bestämde vi oss, helt appropå, att vi skulle ta oss iväg till Japan tillsammans som utbytesstudenter. Vilken dröm, att fara till Japan med kvinnan som var min hemliga förälskelse. Under det närmaste halvåret tedde det sig helt naturligt att vi umgicks en hel del i och med alla förberedelser som krävdes för året utomlands. Det var min chans att lära känna henne lite bättre. Vintern 2005/2006 fick vi veta att vi båda hade blivit nominerade av univeristetet att fara till Japan som utbytesstudenter. Allt var kirrat! Nu var det bara några teknikaliteter kvar innan det vi formellt skulle bli antagen på Tohoku University i Sendai i Japan. Vilken glädje! Glädjen varade dock bara till sommaren, ett par månader innan vi skulle fara, då vi fick veta att universitetet i Japan inte kunde ta emot oss. Men nu kände jag åtminstone henne lite bättre.

 

Våren 2006 förklarade hon att hon var intresserad av att flytta till samma område som jag bodde i. Och jag i min tur förklarade för henne att det var det bästa stället man kan tänkas bo på. Och tänka sig, några månader senare hade hon flyttat hit, bara ett par hundra meter från där jag bodde. Efter ett antal sena kvällar med många avsnitt av diverse serier och spännande filmer inbillade jag mig att hon gillade att hålla sig i närheten av mig och jag försökte hålla mig så nära henne som möjligt. Ett par gemensamt bekanta beslutade sig en dag för att bjuda mig och henne på parmiddag en sommarkväll. Den kvällen höll jag om henne för första gången. Det var underbart, någonting började att hända. Mest tydligt blev det då vi såg film hemma hos mig tillsammans med några kompisar, klockan var mycket och kompisarna var på väg att dra sig iväg hemmåt. Inom mig ville jag verkligen inte att hon skulle fara, hon hade hela kvällen suttit bredivd mig i soffan så att våra armar rörde i varandra. Jag kunde inte tänka på så mycket annat. Tydligen vill inte hon heller att kvällen skulle vara slut så hon hittade på en ursäkt att stanna kvar ett tag. Jag satte igång en lång film med hopp om att hon kanske skulle bli lite trött och lägga sig ner, kanske sig i min famn, och det var precis vad som hände. Där låg hon i famnen på mig, till slut, efter all denna längtan. Filmen tog slut och så somnade vi i soffan, jag njöt inombords.

 

Nästa dag blev vi väckta av ett par kompisar som tänkte åka till stranden vid havet och undrade om jag ville följa med. Jag föreslog för henne att också följa med och så blev det. Det var där som vi för första gången höll i varandras händer, efter att vi hade badat i de stora vågorna, då vi satt på klipphällan och tittade ut över havet. Det var underbart. Hela vistelsen på stranden den dagen var helt magisk.

 

För att göra en ännu längre historia kort flyttade vi ihop 3 månader senare, nästan 3 år efter att vi sågs för första gången, för att sedan förlova oss på alla hjärtans dag 2009, 2 år och 7 månader och 1 dag efter vi blev tillsammans. Hon är mitt livs kärlek och jag älskar henne ännu mer för var dag som går.

 

 

Foto: Sandra Stenberg - Weddingbells

 

Tommy är mannen i mitt liv och den 13:e februari 2008 så förlovade vi oss. Men historian börjar inte där utan en nervös morgon i augusti 2003. Bara någon vecka tidigare så hade jag flyttat från Piteå till Umeå, en sträcka på 21 mil. Jag var 19 år gammal och ska just till att börja plugga på Umeå Universitet.

Den morgonen var första gången jag träffad Tommy, trots att vi båda ursprungligen kommer från Piteå. Vi började nämligen i samma klass och anledning till att jag var nervös var att den mytomspunna nollningen skulle sätta igång. Första minnet jag har av honom är däremot inte från den morgonen utan första minnet är att vi var i en festlokal och dansade bredvid varandra. Jag blev blyg och gick därifrån.

Där kunde historian fått sitt slut, men tack och lov så blev det inte så. Någon gång under nollningen så fattade Tommy tycke för mig och trots ständiga kommentarer från klasskompisar och vänner så trodde jag inte riktigt på dem. Om han verkligen var intresserad så borde jag ju märkt det? Åren gick och vi kom allt närmare varandra som vänner.

Under 2005 så bestämde vi oss för att tillsammans ansöka om att plugga i Sendai (Japan) under ett år. Minns att jag berättade till mamma att han var den person jag kände mig mest trygg med och att jag alltid kunde lita på honom. Det fanns helt enkelt ingen annan jag hellre skulle vilja fara dit med. För att få bättre chanser i ansökningsprocessen så började vi även att läsa japanska på sidan om våra studier. Allt såg ut att gå vägen till någon månad innan vi skulle resa. Då visade sig att det inte fanns något passande labb för oss så resan blev inte av.

Skam den som ger sig så 2006 gjorde vi ett till försök och fortsatte läsa japanska. Denna gång blev endast jag utvald till att resa, men valde att stanna kvar. För under tiden vi sökte för andra gången så blev jag och Tommy tillsammans och jag kunde inte tänka mig att resa bort ett år till andra sidan jordklotet utan honom. Det beslutet har jag inte ångrat för en sekund.

Hur blev vi då tillsammans? Som jag nämnde tidigare så kom vi närmare varandra under vår studietid och när jag flyttade från kollektivet jag bodde i till en studentlägenhet bara 200 m från Tommy så började vi umgås hela tiden. Det började med att jag gärna satt nära honom när vi såg film och jag märkte att han gärna satt brevid mig också. Måste säga att under tiden vi dejtade, som i och för sig bara var 5-6 dagar, var riktigt jobbig. Har aldrig varit så nervös förut. Tänk om han bara tycker om mig och inte är lika förälskad som jag är i honom?

Första gången vi höll varandra i handen var på en stranden i Bettnäs tillsammans med några kompisar. Han och jag gick sedan för att bada i havet och när vi sedan satt på klipporna och tittade ut mot havet slogs jag av en stark känsla. Känslan av att allt var perfekt och precis som det ska vara. Det var då jag visste att Tommy var mannen i mitt liv och som jag ville leva restan av livet tillsammans med. Några dagar senare blev vi tillsammans.

Tre månader senare så flyttade Tommy in i min lägenhet. Vi hade turen att få den omtapetserad och där bodde vi till förra sommaren innan vi flyttade hit. På alla hjärtans dag, när vi firade 2 år och 7 månader så förlovade vi oss. Men mer om det berättar jag om senare.